.

Halloj i lingonskogen!
som rubriken så vackert lyder så ska jag strax åka och klippa mig. Mitt hår har blivit extremt bongsstyrigt på sista tiden och i princip omöjligt att reda ut...
Så nu så ska de fräshas upp och jag kommer äntligen kunna släppa ut håret igen! Visst blir jag fattig men de kan väl vara värt de?



Eller?

så här sitter jag igen och finner lusten att meddela världen över mitt alldeles för ointressanta liv.
sittter vid datan i skolan och ska igentligen skriva ett referat till en tränande 8:onde klassare, men den energin finnes inte klockan 08.15 en onsdagmorgon när solen just gått upp.
Att bara komma hemifrån idag var en tillräckligt stor bedrift för dagen idag, ville helst fortsätta dticka min oboy i min mysiga Zipperall och mina Hello Kitty sockar som jag förövrigt inte hade mage att ta av mig när jag gick till skolan, så varma mysiga fossingar har jag iallafall.
Och hade inte min spegelbild bokstavligt skrikit åt mig att klä på mig anständiga kläder så hade jag nog suttit här i min rosa underbara kroppssocka. och att jag för förkyld upplivar inte mitt humör heller...

Nej jag är inte alls bitter idag

Jag har, som många vet, en väldigt stor familj men det fick bli min undebara ängel Hugo. Min Gudson som jag alltid kommer ha ett extra vakande öga över.

Älskar dig din lilla huligan! <3

Jaa... Detta är jag i min fulla charm. Finns det så mycket mer att säga? :P

Halloj där i lingonskogen!

Nu sitte jag på en samhällskunskapslektion, inte de roligaste xD

Idag kör jag lite hippiestil jag kör med både peacemärke på tröjan och hippieband i håret! sexiii :P

Senare ska jag på laserdome med UG och ängskyrkan, f*n va najs!
haha så onödigt inlägg men kände att eftersom jag inte jag inte hade något annat att göra så tänkte jag unna er lite tid :)

Ha en underbar dag! som grädde på moset hade jag tänkt dela med mig av mitt nuvarande abstinensbegär.

Konad Nagelstämplings grejer! kolla bara hur awesome fint de kan bli!!

ÅHH!! vill ha, vill ha, vill haaaa!!!!

Okej, nu är de bara suga upp allt och le. finns inte så mycket mer att göra. måste vara glad och se framåt kan inte stå här och stirra ut i tomhet.

Jag har mina vänner, jag ar min familj, jag har min älskling <3
Jag är stark. Det vet jag. Måste bara inse de på en annan nivå oxå.. De är typ som att jag vet ett ett plus ett är två men jag svarar inte på frågan om läraren frågar mig... Kanske låter lite flummigt men jag tror ni fattar.

Och alla som har läst på min blogg dom senaste dagarna är väl jätte förvånade att jag skriver igen. Och att jag har raderat allt de gamla. Men det kändes som om de behövdes. För min skull, bara radera de gamla och se framtiden. sen beöver jag skriva av mig ibland, händer så himla mycket runt om och allt behöver bara lasta av lite då och då.. Så jag vet inte men kanske kommer bli lite av en deppig blogg men ska  försöka att inte bara skriva sånt...

Snart bär det av till Allmän rättslära, ush, jag tror inte jag är ensam i min klass om att säga att den lektionen är som ett sömnpiller när man redan är på gränsen till att somna ståendes.... Aja måste ju sköta skolan iaf så de är bara att hålla ut typ xD




Avslutar med en bild på min älskling <3 Bara för jag vet att du stöttar mig och finns där för mig oavsett vad <3
Älskar dig Joakim

Somliga dagar vill man bara lägga sig i sängen igen och dra täcket över huvudet, inte sova, bara ligga där i tomhet... ensamt men ändå tryggt. Idag är en sån dag.
Det känns som om världen är extra skrämmande idag, som om den kommer göra massor med saker för att få mig ur balans. För att få mig att brista.

När jag blundar ser jag inte Dej. Jag ser inte heller Henne eller Honom. Jag ser inte den där platsen som jag längtar till. Jag ser ingenting. Svart. Tomt.

Shit vad jag pladdrar på men det är sånt som är skönt att bara skirva ner, bara skönt att få ur sig. Men att gå på stan och snacka om sånt istället för kärlek, sex och tjejsaker, då tror jag man blir klassad som galen deprimerad fjortis som vill ha uppmärksamhet, så då skriver jag de här ist. då får folk fan nöja sig med att de är som de är. De fortsatte läsa. 2 bad 4 them då! Jag tvingade inte er. Jag bad er inte ens.

Var på sjukan idag... nu är de bekräftat, reumatism.
visst har jag längtat efter den dagen som jag skulle veta vad problemet är. Visst har jag velat sätta ord på mina probem... Men nu när jag kan göra de, vet jag inte om jag verkligen vill det.

Vad innebär detta? vad händer nu? vilka stöttar mig trots att jag kommer låssas som om inget har hänt?


Varför?